﻿Det war werkligen med ſtor öfwerraſkning
jag ſåg, att du åter börjat tänka litet på mig.
Men att du gjorde det, det har jag wäl att
tacka wår "löpare" för, ſom ännu måtte wara
dig bra kär, då du ſå noga följt med de ur=
bana företeelſerna inom deß — annonsafdel=
ning. Jag tror ockſå att intet blad i Swea
land kunnat uppwiſa maken till intresſanta
artiklar i ſocialekonomiſka frågor. Och ſå präk=
tigt det ſen är för redaktören. Han behöfwer
ej ens lägga twå ſaxar i kors för att framtrolla
något qwickt ur ſin utätna fatabur. Publiken
roar ſig inbördes efter bäſta lynne och för=
måga. Men jag will dock råda dig min lille
Staffan att ej ſticka fram tårna för långt
inom detta för kritiken fridlyſta område. Man
har här en tid kört ſå wildt och oförſigtigt
med ſine liewagnar och huggits med ſtåltän=
derna och gjort hwitt till ſwart för rakt ingen=
ting, att du mycket lätt kunde få ſtöden för
ditt moraliſka jämnwigtsläge afmäjade och ditt
rykte ſtampadt och färgadt ſom ett ſwart wad=
mal. Låt derför kommerſen lugnt gå ſin gång.
Urbanus och Ruſticus må ſå innerligt godt af
litet konkurrens och "löparen" allra meſt. Likt